Planen var att ha det gjort innan helgen och nog blev det så, bortsett från den lilla stump slang som ska nå ner till flaskans botten. Nån form av silikonslang lär beställas vid tillfälle för att slippa skumningen. Efter gårdagens leverans kände jag mig bara tvungen att fixa till slangen för fyllning av PETflaskor. Fram med tång, klämmor, slang och koppling. Konstruktionen är i sig väldigt enkel och flaskningen kommer bli så mycket smidigare när det blir aktuellt. När jag gick över till fat så var tanken att “aldrig” gå tillbaks till flaska, men med denna lösning är jag nästan beredd att ta tillbaka uttalandet… I alla fall lite. Visst blir det lite spill och sånt, men allt går mycket lättare nu. Nu kommer jag inte flaska alla min öl, men vill jag lagra något eller ta med på vuxenkalas så känns det som att detta är vägen att gå. Visst känns glas mer “riktigt”, men jag är villig att tumma på det i detta läge…

En koppling i varje ände är allt som behövs. Ena till fatet, den andra till flaskan. Beroende på hur våldsam man är så kan det blir lite oroligt och risk för att det skummar över när man skruvar av “carbonation cap”, så har man fler än en så är det ingen nackdel efter som man då kan ge ölen lite extra tid på sig att lugna sig innan man lär flytta kapsylen vidare till nästa flaska. Att ha två underlättar rengöring av slangen har jag märkt, en via vardera ände möjliggör genomströmning.

Som ni ser är det lite skum och tomrum längst upp. Detta beror förmodligen på att jag inte hade någon slang som gick ner till botten av flaskan, nu sker fyllningen från toppen istället för fyllning från botten. När bilden togs hade skummet lagt sig en aning, det har varit skum hela vägen upp till toppen.

In med flaskan i kylen ett kort stund, sen var det dags för finalen. Fullt drickbart och kolsyra hade den. Bortsett från den mest underliga hållning av glaset (Bilden nedan) är jag riktigt nöjd, ska nog köpa på mig nån carbination cap till så man har för framtiden.