Nu har Rush n Attack stått i 2 veckor, dags att tappa om och lägga i 2 stänger vanilj. Kom att tänka på det tidigare idag att på det dryga året som jag bryggt har jag aldrig tappat om ölet. Varför vet jag inte, men förmodligen av bekvämlighet. Började med att göra i ordning vaniljen, som även det var ett nytt moment för mig. Snitta stängerna på mitten och ta ur innehållet med toppen av en matkniv, sedan skära till resten till en någorlunda finstrimlad massa. Jädrans vad vaniljstänger doftar! En rätt så behaglig doft tog över köket helt och hållet under ett ögonblick.

Sen var det som vanligt. I med hävert och flytta innehållet från en behållare till en annan. När jag öppnade locket på tunnan möttes jag av en ordentligt söt doft. Jag hoppas att den inte smakar lika sött som den dofta… Hade jag i för mycket laktos? I normala fall skulle jag smakat på hydrometerprovet, men inte idag. Jag och Aron ska nämligen ha en blindtest om ungefär en månad. Han bryggde sin dagen innan mig, så man kan säga att våra öl är lika gamla. Innehållet diffar ju en aning och han kommer även lagra sin på annat sätt. Vanilj kommer i alla fall vara en gemensam ingrediens. Hur som, det kommer bli intressant att köra våra sida vid sida.

Nu är den på plats i källaren igen och kommer dra i sig vaniljen under två veckor. Sen blir det tappning till fat och en till två veckor för kolsyrning. Så om sisådär en månad är den redo. Som avslutning tog jag av jäsröret och stack ner pipen från min Sodastream och sprutade i ett fint täcke av kolsyra.