Tankar om SMÖF

I helgen gjorde jag mitt första besök på SMÖF. Nog har jag hört lite om hur tidigare år varit via mina öldrickande vänner, men visste ändå inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Något som jag av någon anledning trott är att ölfestivalens besökare består av äldre herrar i stort skägg som skrattar skrockfullt och hipsters samt något enstaka fruntimmer. Ack så fel man kunde ha! Människor i de flesta åldrar fanns på plats och det som jag blev mest överraskad av var antalet kvinnor. Var man än fäste blicken fanns damerna inom synfältet. Även om det inte var fördelat 50/50 så var kvinnornas närvaro långt över förväntan. Tydligen dricks öl av kvinnofolket med!

Min resa började Lördag förmiddag med frukost på Burger King, sen blev det att beta av de 5 mil jag har till Smedjebacken. 8 personer samåkte från Borlänge och vägen dit spenderades med att bocka av vilka öl som skulle provas under dagen. Vi var på plats ganska tidigt och med facit i hand var det ett klokt val. Direkt gav vi oss på de öl som lockade mest (Då en hel del tog slut framåt kvällen) och då dessa även var de dyraste så betades klippkorten av ganska så snabbt i tidigt skede. Nog var det folk i flaskbaren, som jag spenderade mest tid i, men det gick utan större problem att röra sig. Att köa för ny öl gick snabbt och smidigt och köerna var städade och välorganiserade. Framåt sen eftermiddag började folket strömma till ordentligt och under vissa perioder var det nästan lönlöst att ens försöka flytta sig. Mindre kaos i kösystemet uppstod när folk som inte köade ändå stod i kön fram till baren. Det resulterade i att folk stod i kö till någon person som inte stod i kö.

Hur som så känner jag mig riktigt nöjd med besöket och ska försöka göra det till en återkommande tradition. Det är vid dessa tillställningar som man passar på att prova öl som man aldrig annars skulle tänka tanken på att prova. För min del blev det suröl som blev “bonus”. Bordsgrannen var förtjust i detta och mitt glas fylldes på till och från under kvällen av olika varianter. På surölspunkten har jag inte ändrat mig, tycker lika lite om den innan som efter SMÖF. Jag kanske inte är vuxen nog, men jag känner inte riktigt lusten att spendera pengar på det. Nog att jag dricker om det bjuds, för att hur ska man annars ha möjlighet att eventuellt ändra sig då det inte är något jag skulle köpa själv?

Som avslutning lär jag säga att den största besvikelsen var blå Chimay från 2001. Den smakade inte illa på något sätt, men jag hade väntat mig något mer. 2006an som släpptes via Bolaget här om månaden skulle jag tro ger liknande upplevelse.
IMG_20141025_123115

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *